Forskning · Den akademiska varningen · 6 min
Pojken som ropade våld
Tre tunga akademiska varningar för en backlash som inte bara drabbar enskilda familjer, utan hotar att urholka hela systemets trovärdighet.
Sagan om Pojken som ropade varg är förmodligen den första etiska text vi får lära oss. Den är också, läst på rätt sätt, en text om begreppsinflation: när larmsignalen används utan urskillning slutar den fungera som larmsignal. Det är inte en barnaktig poäng, det är, vill jag hävda, den allvarligaste varning som tre samtida akademiker just nu försöker formulera om vårt eget land och vår egen tid. De heter Edvardsson, Wiklund och Haslam, och de hörs sällan tillsammans. Här är de tillsammans.
Rättssäkerheten urholkas
Bo Edvardsson, docent i psykologi vid Örebro universitet, har under hela sin karriär granskat utredningsmetodik. Hans varning: luddiga och expansiva begrepp, odefinierat "psykiskt våld", "härskartekniker", utan objektiva bevis leder till godtyckliga bedömningar. När föräldrar inser att en terapeuts privata tolkning av vardagsstress kan vändas till myndighetsutövning försvinner förtroendet för hela professionen. Det är en av de mer underliga konsekvenserna av yrkesetik tänkt att skydda barn: när skyddet blir så elastiskt att det skyddar mot sig självt.
Systemkollapsen
Stefan Wiklund vid Stockholms universitet varnar för en massiv institutionell backlash. När minsta tecken på friktion definieras som "våld" triggas en anmälningstsunami. Socialtjänstens resurser dränks i utredningar av välmående barn vars föräldrar befinner sig i en övergående kris. Konsekvensen: systemet kollapsar under sin egen byråkrati, och barn som faktiskt utsätts för livsfarligt fysiskt våld trillar mellan stolarna. Det är, om vi ska vara ärliga, en grotesk omkastning, det system vi byggde för att skydda de mest utsatta blir det system som missar dem mest systematiskt.
Trivialiseringen
Nick Haslam och flera kriminologer varnar för den kulturella backlashen. Om allt är våld riskerar till slut ingenting att tas på allvar som våld. När en yrkeskår likställer en smälld skåpdörr med systematisk fysisk misshandel sker en djupt oetisk trivialisering av de offer som genuint lever under dödshot. En "Pojken och vargen"-effekt: allmänhet, media och i förlängningen domstolar slutar lyssna när larmet om våld faktiskt går, för att etiketten satts på allt från obetalda räkningar till stökiga hushåll.
Det som upplevs i ett enskilt terapirum är alltså inte en isolerad händelse, utan ett skolexempel på en teoretisk trend som stora delar av akademin nu sliter hårt för att bromsa. Det är därför vi citerar tre forskare i en sex-minuters text. Fattning på just den här punkten kommer inte från att läsa fler debattartiklar. Den kommer från att läsa rätt fotnoter.
Källor
- Etablerad: Edvardsson, B., utredningsmetodik och rättssäkerhet, Örebro universitet.
- Etablerad: Wiklund, S., anmälningstsunamin, Stockholms universitet.
- Välciterad: Haslam, N. (2016). Concept creep. Psychological Inquiry.