# Ropa våld tillräckligt ofta, och ingen hör barnet som menar det.
> Tre tunga akademiska varningar för en backlash som inte bara drabbar enskilda familjer, utan hotar att urholka hela systemets trovärdighet.
- URL: https://fattning.nu/artiklar/backlash
- Kategori: Forskning
- Perspektiv: Den akademiska varningen
- Författare: Johan Almer
- Lästid: 6 min
- Språk: sv-SE
- Utgivare: Fattning.nu
Sagan om Pojken som ropade varg är förmodligen den första etiska text vi får lära oss. Den är också, läst på rätt sätt, en text om begreppsinflation: när larmsignalen används utan urskillning slutar den fungera som larmsignal. Det är inte en barnaktig poäng, det är, vill jag hävda, den allvarligaste varning som tre samtida akademiker just nu försöker formulera om vårt eget land och vår egen tid. De heter Edvardsson, Wiklund och Haslam, och de hörs sällan tillsammans. Här är de tillsammans.

## Rättssäkerheten urholkas

Bo Edvardsson, docent i psykologi vid Örebro universitet, har under hela sin karriär granskat utredningsmetodik. Hans varning: luddiga och expansiva begrepp, odefinierat "psykiskt våld", "härskartekniker", utan objektiva bevis leder till godtyckliga bedömningar. När föräldrar inser att en terapeuts privata tolkning av vardagsstress kan vändas till myndighetsutövning försvinner förtroendet för hela professionen. Det är en av de mer underliga konsekvenserna av yrkesetik tänkt att skydda barn: när skyddet blir så elastiskt att det skyddar mot sig självt.

## Systemkollapsen

Stefan Wiklund vid Stockholms universitet varnar för en massiv institutionell backlash. När minsta tecken på friktion definieras som "våld" triggas en anmälningstsunami. Socialtjänstens resurser dränks i utredningar av välmående barn vars föräldrar befinner sig i en övergående kris. Konsekvensen: systemet kollapsar under sin egen byråkrati, och barn som faktiskt utsätts för livsfarligt fysiskt våld trillar mellan stolarna. Det är, om vi ska vara ärliga, en grotesk omkastning, det system vi byggde för att skydda de mest utsatta blir det system som missar dem mest systematiskt.

## Trivialiseringen

Nick Haslam och flera kriminologer varnar för den kulturella backlashen. Om allt är våld riskerar till slut ingenting att tas på allvar som våld. När en yrkeskår likställer en smälld skåpdörr med systematisk fysisk misshandel sker en djupt oetisk trivialisering av de offer som genuint lever under dödshot. En "Pojken och vargen"-effekt: allmänhet, media och i förlängningen domstolar slutar lyssna när larmet om våld faktiskt går, för att etiketten satts på allt från obetalda räkningar till stökiga hushåll.

## Vad begreppsglidning faktiskt är

Nick Haslams term concept creep beskriver något mer precist än att ord blir slappa med tiden. Han visar att psykologins skadebegrepp har vuxit i två riktningar samtidigt. Vertikalt sjunker tröskeln, så att lindrigare händelser räknas in i en kategori som tidigare krävde något allvarligt. Horisontellt vidgas fältet, så att helt nya typer av händelser förs in under samma etikett. Båda rörelserna sker med goda avsikter, eftersom var och en av dem synliggör någon som tidigare inte räknades.

Priset betalas i precision. När en kategori rymmer både en dödsmisshandel och en surt smälld skåpdörr kan den inte längre användas för att prioritera, och prioritering är exakt vad en socialtjänst med begränsad tid måste göra varje morgon. Det är samma mekanism som beskrivs i vår längre genomgång av ordets historia, [Våldsbegreppet i femhundra år](/artiklar/valdsbegreppet-femhundra-ar-och-pojkarna).

## Vad kritiken inte säger

Ingen av de här varningarna innebär att psykiskt våld är en påhittad företeelse. Evan Starks arbete om coercive control beskriver en verklig och länge missad form av systematiskt frihetsberövande, och den kunskapen har räddat liv genom att ge yrkeskårer ord för det de förut inte kunde beskriva. Att bredda ett begrepp var alltså inte ett misstag i sig.

Invändningen gäller vad som händer när ett instrument byggt för mönster används på enstaka händelser. Coercive control kännetecknas av upprepning, isolering och att den utsatta successivt förlorar sitt eget handlingsutrymme. Ett enskilt utbrott hos två slutkörda föräldrar i en separationskris har inte den strukturen, hur obehagligt det än var i stunden. Att hålla de två sakerna åtskilda är inte att relativisera våld. Det är förutsättningen för att den som lever i det verkliga mönstret ska bli trodd när hon till slut berättar.

Det som upplevs i ett enskilt terapirum är alltså inte en isolerad händelse, utan ett skolexempel på en teoretisk trend som stora delar av akademin nu sliter hårt för att bromsa. Det är därför vi citerar tre forskare i en sex-minuters text. Fattning på just den här punkten kommer inte från att läsa fler debattartiklar. Den kommer från att läsa rätt fotnoter.

## Källor

- Välciterad: Haslam, N. (2016). Concept creep: psychology’s expanding concepts of harm and pathology. Psychological Inquiry, 27(1), 1,17.
- Välciterad: Haslam, N., Vylomova, E., Murphy, S. C. & Wilson, S. J. (2021). The Neoliberalism, Harm Inflation and Concept Creep debate. Följdstudier av begreppsvidgning.
- Etablerad: Stark, E. (2007). Coercive Control: How Men Entrap Women in Personal Life. Oxford University Press.
- Etablerad: Johnson, M. P. (2008). A Typology of Domestic Violence. Northeastern University Press. Skillnaden mellan situationsbunden parkonflikt och systematisk kontroll.
- Etablerad: Edvardsson, B., utredningsmetodik och rättssäkerhet, Örebro universitet.
- Etablerad: Wiklund, S., forskning om anmälningsfrekvens och barnavårdsutredningar, Stockholms universitet.
- Praxis: Internt: [Våldsbegreppet i femhundra år](/artiklar/valdsbegreppet-femhundra-ar-och-pojkarna), [Vad domstolen faktiskt säger](/artiklar/rattssystemet-praxis), [Lagen som skulle rädda systemet](/artiklar/nya-socialtjanstlagen).