Praktiskt faderskap · Litteratur · Analys · 8 min

God natt, mister Tom

En butter änkling får ett misshandlat evakueringsbarn i knät, och läkningen går åt båda hållen. Michelle Magorians roman är en av de bästa skildringarna av manligt mentorskap, och den har sällskap på bokhyllan.

Vi har i flera artiklar uppmuntrat till att läsa romaner snarare än manualer, senast i serien [Konsten att möta människor](/artiklar/carnegie-arvet). Skönlitteraturen visar ofta det forskningen beskriver bättre än forskningen själv, eftersom man ser både vad som sägs och vad som döljs. Det gäller i synnerhet faderskap och mentorskap, där de flesta av oss har fler bilder av hur det inte ska gå till än av hur det kan gå till.

En butter änkling och ett evakueringsbarn

Michelle Magorians *God natt, mister Tom* från 1981 är ett av de bästa exemplen vi känner till på en manlig mentor. Det som gör boken stark är att Tom Oakley inte är någon idealfigur. Han är en butter, sörjande änkling som har stängt av sig från byn. William Beech, ett misshandlat evakueringsbarn från London, kommer inte till honom som ett projekt utan som en störning.

Läkningen går åt båda hållen, och det är därför den känns sann. Tom räddar inte William ovanifrån. Pojken öppnar något i Tom som har varit stängt sedan hustrun och sonen dog, och mannen som tar emot ett barn blir själv förändrad av det.

Vad Tom gör rätt

Det Tom gör stämmer förvånansvärt väl med det vi skrivit om stabila förebilder. Han lär genom att göra saker tillsammans med pojken, inte genom att föreläsa: de snickrar, ritar och går till biblioteket. Han har tålamod med tystnad. Han är konsekvent utan att vara hård, och han låter William bli någon egen i stället för en kopia av honom själv.

Mister Toms fyra grepp

* Göra tillsammans: kunskapen förs över i händerna, inte i förmaningar. * Tåla tystnad: pojken får komma när han är redo. * Konsekvens utan hårdhet: samma regler varje dag, aldrig slag. * Låta barnet bli sig själv: målet är en egen människa, inte en lärling i faderns bild.

Det är samma hållning som vi beskrev i [Barnen som fotfäste](/artiklar/barnen-som-fotfaste) och i [Vägen fram](/artiklar/vagen-fram-plikt-handling-scouterna): närvaro och plikt som visas i handling.

Invändningar

Boken är stundtals sentimental, och den är skriven för unga läsare. Den är också mörkare än många tror, med misshandel och dödsfall, så den passar inte de minsta barnen. För en tonåring eller en vuxen är mörkret däremot en del av poängen: mentorskapet blir trovärdigt eftersom det möter något verkligt ont. Filmen med John Thaw från 1998 är också fin och fungerar som ingång för den som hellre ser än läser.

Fler fäder och mentorer i litteraturen

* **Harper Lee, *Dödssynden* (1960).** Atticus Finch är den klassiska förebilden: lugn integritet och mod utan våld. Uppföljaren *Ställ ut en väktare* komplicerar bilden, och det kan vara värt att läsa även den. * **Marilynne Robinson, *Gilead* (2004).** En gammal präst skriver ett långt brev till sin unge son, som han vet att han inte kommer att se växa upp. Kanske den vackraste boken som finns om vad en far vill föra vidare. * **Cormac McCarthy, *Vägen* (2006).** En far och son i en förstörd värld. Den handlar om att skydda och samtidigt lära barnet att förbli god. Vi har läst den i [Tolv verk om språket som skiljer och binder](/artiklar/tolv-verk-spraket-skiljer-och-binder). * **Kent Haruf, *Plainsong* (1999).** Två gamla, ordkarga bröder tar hand om en gravid tonårsflicka. Omsorg utan stora ord, nära Mister Tom i tonen. * **Charles Dickens, *Lysande utsikter* (1861).** Smeden Joe Gargery är en enkel, trofast och outtalat klok fadersgestalt, och Pip förstår hans värde först alldeles för sent. * **Astrid Lindgren, *Bröderna Lejonhjärta* (1973).** Jonatan är en storebror som fungerar som far: modig, trygg och den som visar vägen. * **Homeros, *Odysséen*.** Ordet mentor kommer härifrån. Mentor är den som vägleder Telemachos när hans far är borta.

Varför fäderna saknas i bilden

Att man måste leta efter goda fadersgestalter är i sig talande. I [Konsten har målat modern i tusen år](/artiklar/faderskapet-i-konsten) beskrev vi hur fadern i bildkonsten ofta fick stå i dörren. Litteraturen är generösare, men även där är den frånvarande eller hotfulle fadern vanligare än den närvarande. För den unge man som saknar en förebild hemma, som pojken i [Pojken som ingen ser](/artiklar/pojken-som-ingen-ser), kan en roman vara den första platsen där han möter en vuxen man som både är trygg och ömsint.

En enda bok att börja med

Ska man välja en enda bok som komplement till *God natt, mister Tom* blir det *Gilead*. I Magorians roman ser vi mentorskapet genom barnets ögon, hos Robinson inifrån faderns huvud. Tillsammans visar de att det inte krävs en perfekt man för att vara en god förebild, bara en man som stannar kvar. Motsvarande lista om mödrar och föräldrar finns i [Löfte i gryningen](/artiklar/lofte-i-gryningen-foraldrar-i-litteraturen).

Källor