Psykologiskt försvar · Säkerhetspolitik · Hybridhot · 18 min

Nationell fattning, när påverkansoperationer angriper vårt kollektiva nervsystem

Exakt de mekanismer av kognitiv dissonans, reaktivt försvar och utnyttjande av skörhet som vi identifierat i Mansfällan pågår just nu i industriell skala mot Sverige som nation. Hybridkrigföringens mål är att angripa vår fattning, att få oss att vända oss mot varandra, tappa tilliten till fundamentet och agera utifrån kollektiv reptilhjärna. Den här artikeln läser MUST, Säpo, MPF och FOI sida vid sida med Mansfällan-linsen, och visar varför enighet är den enda skölden, och varför totalförsvaret börjar vid köksbordet.

Att lyfta blicken från mikrosystemet, familjen och den enskilde mannen, till makrosystemet, nationen Sverige, avslöjar en fascinerande och skrämmande symmetri. Hoten ser olika ut, men logiken är densamma. Det handlar om att hitta ett systems sårbaraste punkt, hälla bränsle på den och sedan vänta på att överreaktionen gör resten av jobbet. På individnivå kallar vi det Mansfällan. På nationsnivå kallar Försvarsmakten, Säkerhetspolisen, Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF) och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) det hybridhot, påverkansoperationer och kognitiv krigföring. Det är samma spel, bara med en hel nation som mål.

Hotbilden enligt myndigheterna, inte spekulation

Det här är inte alarmism från en kvällstidning. I Militära underrättelse- och säkerhetstjänstens (MUST) årsöversikt 2023 slås det fast att Ryssland utgör det allvarligaste säkerhetspolitiska hotet mot Sverige, och att den ryska statsledningen har en hög riskbenägenhet i sina aggressiva handlingar mot väst. Säkerhetspolisens årsbok 2023 beskriver ett kraftigt försämrat säkerhetsläge, där främmande makt, främst Ryssland, Kina och Iran, bedriver ett brett spektrum av säkerhetshotande verksamhet mot Sverige: underrättelseinhämtning, otillbörlig påverkan, cyberangrepp och förberedelser för sabotage. I augusti 2023 höjde Säpo terrorhotnivån till en fyra på en femgradig skala, "högt hot", bland annat som följd av att Sverige utmålats som ett islamfientligt land i en pågående internationell desinformationskampanj. MPF har offentligt beskrivit att den så kallade LVU-kampanjen är den största påverkansoperationen Sverige varit utsatt för i modern tid. Det här är myndigheternas egna ord, inte våra.

1. Att utnyttja sprickorna, LVU-kampanjen som lärobok

En påverkansoperation skapar sällan en konflikt ur tomma intet. Den letar efter befintliga sårbarheter och häller bränsle på dem. Det tydligaste exemplet i modern svensk historia är LVU-kampanjen som tog fart i början av 2022. Falska påståenden började spridas i sociala medier, initialt på arabiska, senare på fler språk, om att svensk socialtjänst systematiskt skulle "kidnappa" muslimska barn. Grunden lades av en inhemsk svensk proteströrelse sommaren 2021, som missförstod och förvrängde enskilda LVU-ärenden, men kampanjen kapades sedan av utländska aktörer, religiösa predikanter och internationella paraplyorganisationer. Effekten blev att existerande misstro mot offentliga institutioner i vissa förortsmiljöer kunde radikaliseras, samtidigt som bilden av Sverige internationellt vreds till "barntjuvarnas land". Detta är prototypen: hitta en redan inflammerad punkt, förstärk den genom volym, koppla på religiös eller etnisk identitet, och låt sedan målgruppens egen indignation göra spridningen åt dig. Exakt samma logik som när Mansfällan utnyttjar att en man redan är utmattad och misstrodd för att framkalla den reaktion som sedan bekräftar bilden av honom.

2. Vapnisering av provokationer, koranbränningarna

När ett system, vare sig det är en människa eller en stat, utsätts för stress är målet ofta att tvinga fram en överreaktion. Koranbränningarna 2022 och 2023, kombinerade med LVU-kampanjen, fungerade som en perfekt storm för att internationellt måla upp Sverige som djupt islamfientligt. Yttrandefrihetens gränser, rätten att demonstrera, rätten att häda, utnyttjades som vapen mot landet självt. Det skapade en dubbelbindning som myndigheterna varit tydliga med: om Sverige inskränker grundlagsskyddade friheter för att stoppa provokationerna, så vinner påverkansaktörerna eftersom de tvingat oss att montera ner vår egen demokrati. Om vi inte gör det, fortsätter de att använda våra friheter för att hetsa fram terrorhot och polarisering. Det är samma logiska klämma som mannen sätts i när han ska vara både den traditionella stoiska klippan och den moderna emotionellt transparenta maken, vad han än gör är fel, och systemet vinner på hans förvirring.

3. Asymmetrin och den kollektiva Mansfällan

Det Sverige utsätts för är hybridkrigföringens motsvarighet till den defensiva skörhet vi har beskrivit på individnivå. Hoten är komplexa, går in i varandra och består av en kombination av cyberattacker, sabotage, ekonomisk påverkan och psykologiska operationer. EU:s utrikestjänst (EEAS) talar om FIMI, Foreign Information Manipulation and Interference, och NATO StratCom Centre of Excellence har dokumenterat hur ryska och kinesiska aktörer arbetar parallellt för att översvämma informationsrymden med så mycket desinformation att det blir extremt svårt för korrekta och nyanserade budskap att tränga igenom. Effekten är inte primärt att övertyga någon om en specifik lögn, den är att utmatta hela samtalet, att göra det omöjligt att skilja signal från brus, att få medborgare att rycka på axlarna och säga "man vet ändå inte vad som är sant". Det är samma cynism som driver en utmattad man att till slut sluta försöka i en relation där varje ord vänds emot honom.

4. Lösningen, psykologiskt försvar och nationell fattning

Hur navigerar man detta landskap utan att bli bitter, rädd eller börja hata sina medborgare? Svaret ligger i det som Försvarsmakten, MPF och FOI kallar psykologiskt försvar. Det handlar om att bygga ett orubbligt, kollektivt fundament, och det fundamentet börjar inte i kommandocentralen utan vid köksbordet. Försvarsmaktens egen handbok för totalförsvar är tydlig: psykologiskt försvar är allas angelägenhet, inte en uppgift för specialister. Tre principer går igen i myndigheternas analyser.

Tillit som vågbrytare

Forskningen kring LVU-kampanjen, bland annat publicerad av MPF och FOI, pekar entydigt på att det inte räcker att motbevisa lögner online. Tilliten måste byggas i den fysiska världen: mellan invånare och tjänstemän, mellan grannar, mellan föräldrar och skola, mellan polis och förort. När tilliten finns har desinformationen inget att gripa tag i. När tilliten saknas räcker det med en gnista. Det är samma sanning som i en familj: när grundförtroendet är intakt överlever den enskilda missräkningen. När det är borta blir varje ord ett bevis på det värsta.

Kollektiv besinning, fronesis på nationsnivå

Främmande makt vill trigga vår fight-or-flight-mekanism. De vill att svenskar ska känna sig hotade av invandrare, och att invandrare ska känna sig förföljda av staten. Att stå enade handlar inte om att tvinga alla att tycka lika, utan om en kollektiv besinning, Aristoteles fronesis, den praktiska klokheten, på nationsnivå. Det handlar om att genomskåda spelet och inse att den som försöker göra dig rasande på din granne ofta sitter i en trollfabrik i en diktatur. Att lägga ifrån sig telefonen, andas en gång till och fråga sig: vem tjänar på att jag delar det här? Det är samma paus som mannen behöver ta i hallen kl 07:30 innan han säger något han inte kan ta tillbaka.

Resiliens genom agens

På samma sätt som mannen måste vägra offerkoftan, måste nationen vägra den. Vi är inte offer för omständigheterna. Totalförsvaret är allas angelägenhet, och MSB:s broschyr "Om krisen eller kriget kommer" är en konkret påminnelse om det civila försvarets fundament: matvattenförråd, kontanter, batteridriven radio, kontakt med grannar. Att utbilda sig i källkritik (Internetstiftelsens guider, Statens medieråds MIK-material), att vägra sprida polariserande material och att bygga analoga, sociala band i sitt lokalsamhälle är inte "mysigt", det är handlingar av högsta säkerhetspolitiska vikt. Varje medborgare som inte går i fällan är en delseger för det psykologiska försvaret.

Hatets mekanismer på individnivå, när angreppet flyttar hem

Det makropolitiska har också blivit personligt. Brottsförebyggande rådets (Brå) Politikernas trygghetsundersökning 2023 visar att 29,5 procent av landets förtroendevalda utsattes för trakasserier, hot eller våld under valåret 2022. Bland förtroendevalda under 29 år var siffran 44 procent, vilket utgör ett direkt hot mot den demokratiska återväxten. Hot mot anhöriga rapporterades av 2,9 procent. Mer än hälften av de utsatta minskade sin närvaro i sociala medier, en femtedel övervägde att lämna sina uppdrag. Hälften av förövarna kunde kopplas till någon form av extremistgrupp, oftast höger- eller vänsterextrem. Det är doxning, avhumanisering och flytten av konflikten från det politiska samtalet till den privata sfären, exakt samma rörelse som när en familjekonflikt eskalerar till att bli en jakt på den andres svagheter snarare än ett samtal om sak.

Falsk balans och toleransparadoxen, varför "båda sidor" inte alltid är ärligt

Två filosofiska problem är centrala för att förstå dynamiken. Det första är falsk balans, mediers tendens att i en strävan efter objektivitet ge lika mycket utrymme åt två sidor även när den ena har överväldigande stöd i fakta. Det andra är Karl Poppers toleransparadox från 1945: ett obegränsat tolerant samhälle riskerar att utplånas av de intoleranta. Popper menade inte att alla intoleranta idéer ska censureras, så länge de kan bemötas med rationella argument vore det oklokt att undertrycka dem. Men när intoleranta krafter vägrar delta i ett rationellt samtal och i stället uppmanar till våld eller försöker avskaffa de demokratiska spelreglerna, måste det toleranta samhället ha rätten att försvara sig. Plikten är att försvara processen, inte att legitimera alla åsikter. Detta gäller likadant i ett kök som i en debattstudio: man måste inte tolerera kontinuerlig nedvärdering för att vara en vuxen människa.

Den personliga kostnaden, när polariseringen flyttar in i sovrummet

En av de mest underskattade konsekvenserna av det polariserade klimatet är hur det förgiftar de allra närmaste relationerna. När energin dräneras av yttre konflikter, av nyhetsflöden, av krönikörer som spelar på indignation, av algoritmer som belönar utbrott, finns lite kvar att investera i de inre. Distansen mellan partners, mellan föräldrar och barn, mellan vänner med olika röstsedlar, det är en direkt konsekvens av en informationsmiljö som premierar konflikt över förståelse. Demokratiskt underskott på samhällsnivå skapar emotionellt underskott på individnivå. Det är en av de starkaste argumenten för att det psykologiska försvaret också är ett relationsförsvar.

Slutsats, plikten börjar i det lilla

Att hålla ihop alliansen i en familj och att hålla ihop en nation bygger på exakt samma logik. När den yttre pressen ökar måste fundamentet bära. Den verkliga plikten börjar inte i det stora politiska landskapet, utan i det lilla, i ansträngningen att bygga broar i de egna relationerna, att vägra kalla sin granne fascist eller folkförrädare, att läsa originalkällan innan man delar, att lägga ifrån sig telefonen vid middagsbordet, att söka upp tjänstemannen, polisen, läraren och tala med dem som människor. Det är inte en flykt från politiskt ansvar, det är en omformulering av det. Ett fungerande demokratiskt samhälle bygger på en grund av stabila, trygga och kärleksfulla relationer. Det är så vi behåller fattningen, som män, som familjer, som nation. Och det är så vi gör fienden besviken.

Källor