# Sluta säga att du står på deras sida. Gör som Lagerbäck gjorde.
> Tre män med plattform använde den för att lyfta kvinnor, utan terapispråk, utan självcentrerad solidaritetspose. Bara konkreta beslut. Här är vad de gjorde, varför det fungerade, och vad det säger om hur vi nu bygger något åt andra hållet.
- URL: https://fattning.nu/artiklar/solidaritet-i-handling
- Kategori: Relationer
- Perspektiv: Psykologi
- Författare: Henrik Wahlgren
- Lästid: 7 min
- Språk: sv-SE
- Utgivare: Fattning.nu
Som psykolog är jag van vid att människor frågar mig vad de ska säga. Hur de ska formulera sig. Vilket språkbruk som är rätt. Och nästan alltid är det fel fråga. Det är sällan språket som förändrar något. Det är handlingen. Tre män har stannat kvar hos mig som exempel på hur man faktiskt visar solidaritet med en grupp man inte tillhör, utan att göra sig till.

## Lagerbäck, tystnaden som var ett ja

När Norges fotbollsförbund 2017 slöt världens första avtal om lika ersättning för dam- och herrlandslag var det inte en programförklaring utan ett konkret beslut med en prislapp: herrarna gick med på sänkt egen lön så att damerna skulle få samma. Lars Lagerbäck, då tränare för det norska herrlandslaget, stöttade uppgörelsen offentligt och kallade den "solidaritet i praktiken". Där stannade det. Ingen lång essä, ingen kolumn, inget panelsamtal, bara en kort kommentar som han inte tog tillbaka, i en bransch där det inte hade kostat honom någonting alls att tiga. Så ser vuxen solidaritet ofta ut: en signatur, och en hållning som står kvar dagen efter.

## Murray, invändningen som inte var en pose

Andy Murray är ett pedagogiskt exempel av en annan anledning. När en journalist beskrev Sam Querrey som "den första amerikanska spelaren att nå semifinal sedan 2009" svarade Murray lugnt "male player", eftersom Serena och Venus Williams hade vunnit otaliga gånger under tiden. Han höjde inte rösten och gjorde ingen scen, han rättade en faktauppgift, och just där ligger skillnaden mellan att spela solidarisk och att helt enkelt vara konsekvent. Samma konsekvens visade han när han anställde Amélie Mauresmo som tränare medan stora delar av tennisvärlden hånade tanken att en man kunde tränas av en kvinna: han kommenterade hånet kort, en gång, och fortsatte arbeta. Murray förstod något som mansrörelsen inte alltid förstår, nämligen att den som behöver höja rösten för att markera sin solidaritet ofta höjer den för sin egen räkning snarare än för den han säger sig stötta.

## Blankers, det faktiska arbetet

Inför OS 1948 fick den nederländska sprintern Fanny Blankers-Koen brev som uppmanade henne att stanna hemma och ta hand om sina barn istället. Hennes man och tränare Jan Blankers gav inga kommentarer i pressen. Han la om hennes träning så att den gick att kombinera med moderskapet, passade schemat efter barnen och tog logistiken på sig, och hon vann fyra OS-guld. Det är det enklaste och tråkigaste av de tre exemplen, och därför det viktigaste, för det visar vad arbetet faktiskt består av: att bygga förutsättningarna så att den andra kan vinna, utan att räkna insatserna och utan att vänta sig kredit för dem.

## Ibsen, konsten som öppnade dörren

Och så finns Henrik Ibsen, som med Ett dockhem (1879) gjorde något som kanske var viktigast av allt: han gav läsare och åskådare ett rum där de kunde känna känslan utan att behöva försvara sig. Nora som stänger dörren bakom sig är ingen pamflett. Det är en bild. Och bilder slipper igenom det reaktiva försvar som argument alltid väcker. Ibsen visade en hel generation män hur en kvinna kunde uppleva ett "gott" äktenskap, inte genom att skrika på dem, utan genom att låta dem se. Det är fortfarande den mest underskattade formen av allians: att skapa rum där den andra parten själv kan komma fram till slutsatsen, utan att förlora ansiktet på vägen dit.

## Vad jag som psykolog ser i mitt rum

Jag ser, varje vecka, män som kommer in i mitt rum bärande på en oartikulerad känsla av att vara oönskad i kulturen. De säger det inte i klartext, för de vet att det låter som självömkan. Men det sitter där, i kroppen. Många av dem har försökt prata med kvinnor i sin närhet om det och fått svaret att de borde "lyssna mer" eller "kolla sin egen makt". Vissa av dem vänder sig då åt fel håll, mot manosfärens röster som åtminstone bekräftar att deras smärta finns. Det jag önskar mig från kvinnor med plattform är inte ord. Det är samma sak som Lagerbäck gjorde. En offentlig signatur på att våra söner också räknas. Att det är okej att vara man, att man får misslyckas, att man har rätt till sina känslor utan att de omedelbart tolkas som hot. Det är inte en stor sak att be om. Det är samma sak Jan Blankers gjorde med ett träningsschema. Det är logistik. Och det är allt.

## Källor

- Etablerad: NFF (2017). Avtal mellan Norges fotbollsförbund, herr- och damlandslag om lika ersättning. Pressmeddelande, oktober 2017.
- Välciterad: Murray, A. (2017). Pressuttalanden i samband med Wimbledon, juli 2017. Citerade i BBC Sport och The Guardian.
- Etablerad: Schoots, H. (1998). Fanny Blankers-Koen, De vrouw die altijd won. Amsterdam: Thomas Rap.
- Etablerad: Ibsen, H. (1879). Et dukkehjem. Köpenhamn: Gyldendal.
- Välciterad: Hadley, R. (2018). How is a man supposed to be a man? Male sources of meaning. Springer.
- Välciterad: Reeves, R. V. (2022). Of Boys and Men. Brookings Institution Press. Om hur unga män faller efter och vad som faktiskt hjälper.