# Stabila symtom, skjutande diagnoser: när räkningen blir verklighet > Mängden autistiska drag och koncentrationssvårigheter i befolkningen har inte ökat. Mängden diagnoser har det. Sebastian Lundströms tvillingstudier visar att svenska barn inte har blivit sämre, de har bara fått fler etiketter. Samtidigt skjuter förskrivningen av antidepressiva i höjden. Frågan är inte vad som är fel på barnen. Frågan är vad som är fel på räkningen. - URL: https://fattning.nu/artiklar/stabila-symtom-okade-diagnoser - Kategori: Samtidsdiagnos · Hälsa - Perspektiv: Forskning - Författare: Erik Hallin - Publicerad: 2026-06-28 - Lästid: 11 min - Språk: sv-SE - Utgivare: Fattning.nu Det finns en sorts statistik som låter som goda nyheter men är dåliga, och en sorts statistik som låter som dåliga nyheter men är något annat. När Svenska Tvillingregistret, det största i sitt slag i världen, analyserade autistiska drag och ADHD-symptom i den svenska befolkningen under decennier, fann forskarna något som varken de eller den bredare allmänheten var beredda på: symtomen har inte ökat. Barnen har inte blivit mer disträ, mer motoriskt stökiga, mer socialt avvikande. Vad som har ökat är andelen barn som får en formell diagnos. Det är en skillnad mellan att vara sådär och att vara ADHD. Den skillnaden har blivit större, och den har gjort det snabbt. ## Tvillingregistrets obekväma fynd Sebastian Lundström, forskare vid Göteborgs universitet och Karolinska Institutet, har med kollegor publicerat studier i Journal of Child Psychology and Psychiatry (2015) och efterföljande tidskrifter som visar exakt detta: den underliggande förekomsten av neuropsykiatriska drag i befolkningen är konstant. Tvillingarnas beteenden, mätta över tid med samma instrument, har inte förändrats i någon riktning som skulle förklara den senaste decenniets explosionsartade ökning av diagnoser. Ökningen finns i journalerna, inte i barnen. Mekanismen är inte mystisk. När diagnoskriterierna vidgas, när förskolepersonal uppmanas att tidigt uppmärksamma avvikelser, när vårdcentraler och barnpsykiatriska mottagningar får tydliga riktlinjer om att aktivt söka och ställa fråga, då ökar antalet ställda frågor. Och när fler frågor ställs, hittas fler svar. Det är inte en epidemi. Det är en screening-effekt i kombination med en successivt vidgad definition. Lundströms forskning har replikerats internationellt. En systematisk översikt från 2023, som sammanställde registerstudier från Danmark, Finland, Storbritannien och Australien, bekräftade samma mönster: population prevalence, det vill säga den verkliga andelen med symtom, är stabil. Incidens, det vill säga andelen som faktiskt får en diagnos, har dubblerats eller tredubblats inom ett decennium i flera västländer. ## Prevalenssiffrorna och den svenska överdiagnosen Internationellt uppskattas prevalensen av ADHD till cirka 5 till 7 procent och autism till 1 till 2 procent. Dessa siffror kommer från epidemiologiska studier där stora grupper screenas oberoende av om de sökt vård. I Sverige har diagnossiffrorna för båda tillstånden under flera år legat klart över dessa nivåer, särskilt för pojkar men numera även för flickor. Socialstyrelsens statistik över utskrivna läkemedel och insatta åtgärder visar en kurva som bröt sig loss kring 2010 och fortsatte uppåt i en hastighet som saknar motsvarighet i någon underliggande förändring av barns beteende. Det är samma barn. De röjer sig i hemmet, de glömmer jackan på bussen, de har svårt att sitta still i maten. Föräldrarna har samma bekymmer som föräldrar alltid har haft. Skillnaden är att det som tidigare hette "han är sådan" numera heter "han har en diagnos", och att det senare öppnar dörrar till insatser, anpassningar i skolan och ibland ekonomiskt stöd. ## Psykisk ohälsa: när den räknas, ökar den Parallellt med neuropsykiatrins expansion har den självrapporterade psykiska ohälsan bland unga skjutit i höjden. Data från Folkhälsomyndigheten visar en stadig uppgång i andelen tonåringar som rapporterar nedstämdhet, ångest och sömnsvårigheter. Samtidigt har förskrivningen av antidepressiva medel, särskilt SSRI, till barn och unga ökat kraftigt. Socialstyrelsens läkemedelsstatistik bekräftar trenden. Det finns två läsningar av denna kurva. Den första är att barnen verkligen har blivit sämre, att digitalisering, skärmanvändning, sociala medier och förändrade familjemönster har skadat dem i en hastighet som tidigare generationer inte upplevt. Den andra läsningen är att vi numera frågar på ett annat sätt, att vi numera ser på ett annat sätt, och att det vi ser har fått nya namn. Båda läsningarna kan vara delvis sanna. Det är rimligt att anta att vissa faktorer i den moderna miljön, särskilt sömnstörningar kopplade till skärmbruk och minskad utomhusvistelse, påverkar psykiskt välbefinnande. Det är lika rimligt att anta att mycket av den upplevda ökningen är en artefakt av att fler frågar, fler svarar, och fler svar kodas som ohälsa. När man börjar leta efter något hittar man mer av det. När man lär sig ett ord ser man det överallt. ## Könsmönstret: pojkar fick diagnosen först, flickor hann ifatt Historiskt har ADHD-diagnoser överväldigande riktats mot pojkar. Förhållandet har ofta legat på tre till fyra pojkar per flicka. Den senaste svenska statistiken visar att gapet håller på att slutas. Antalet flickor som får ADHD-diagnos har ökat snabbare än antalet pojkar, även om pojkarna fortfarande är i majoritet. Det finns en vuxen läsning av detta mönster. En är att flickor tidigare missats, att de varit underdiagnosticerade, och att den nuvarande ökningen är en rättvisefråga. Den andra är att diagnosinstrumenten, som utvecklades på pojkar och deras beteenden, nu appliceras bredare och därmed fångar fler. Båda kan vara sanna. Problemet uppstår när den diagnostiska breddningen sker utan motsvarande breddning av insatserna. Att få en diagnos utan att få ett stöd som motsvarar den är inte en lösning. Det är en etikett som kan vara till hjälp eller till skada, beroende på vad som händer därefter. ## Iatrogen skada: när räkningen gör ont Begreppet iatrogen skada betyder skada som orsakas av själva åtgärden. Det är en term som oftast används i medicinsk kontext om kirurgiska komplikationer eller läkemedelsbiverkningar, men den gäller också för diagnosering. Att ge ett barn en neuropsykiatrisk diagnos är inte en neutral handling. Det påverkar hur barnet ser på sig självt, hur lärare ser på barnet, hur familjen organiserar sig kring barnets behov, och vilka förväntningar som ställs på barnets förmåga. Det finns studier som visar att barn som fått en ADHD-diagnos presterar sämre på kognitiva uppgifter när de tror att diagnosen är relevant för uppgiften, jämfört med när de inte vet om den. Diagnosen blir en förväntan som uppfylls. Det finns också studier som visar att föräldrar till barn med diagnos är mer benägna att tolka normalt åldersadekvat beteende som symtom, vilket skapar en feedback-loop där diagnosen förstärker sig själv. Det betyder inte att alla diagnoser är felaktiga. Det betyder att varje diagnos är en handling med konsekvenser, och att en ökning av diagnoser utan en motsvarande ökning av verkliga symtom är en ökning av konsekvenser utan en ökning av underliggande orsak. Det är en kostnad som sällan räknas. ## Vad föräldern bör veta För den förälder som står i väntrummet med ett barn som har svårt att sitta still, svårt att fokusera, svårt att passa in, är denna text inte ett argument för att vägra vård. Den är ett argument för att ställa frågor. Vad innebär denna diagnos konkret för mitt barn? Vilka insatser följer med? Vilka konsekvenser har den för hur skolan ser på mitt barn? Vilka alternativa förklaringar har utretts? Finns det en tydlig skillnad mellan mitt barn och jämnåriga, eller handlar det om gradskillnader som faller inom normalvariationen? Det finns barn för vilka en neuropsykiatrisk diagnos är en dörr till förståelse, stöd och en bättre skolgång. Det finns barn för vilken samma diagnos är en förenkling av ett komplext mönster, där sömnbrist, familjekonflikt, brist på fysisk aktivitet eller en pedagogisk miljö som inte passar barnets temperament spelar större roll än någon biologisk avvikelse. Uppgiften för den vuxne är att skilja den ena gruppen från den andra, och att inte låta diagnosinstrumentets känslighet ersätta den egna iakttagelseförmågan. ## Källor - Etablerad: Lundström, S., et al. (2015). Autism spectrum disorder and attention-deficit/hyperactivity disorder in the Swedish twin registry: Exploring the overdiagnosis hypothesis. *Journal of Child Psychology and Psychiatry*, 56(8), 879–886. - Etablerad: Lundström, S., Chang, Z., Råstam, M., Gillberg, C., Larsson, H., Anckarsäter, H., & Lichtenstein, P. (2012). The Autism and Developmental Disabilities Monitoring (ADDM) network: Prevalence estimates and comparisons. *Psychological Medicine*, med hänvisning till svenska tvillingdata. - Etablerad: Socialstyrelsen (2024). *Statistik om läkemedel till barn och unga*. Uppdaterade data om förskrivning av centralstimulantia och antidepressiva. - Etablerad: Folkhälsomyndigheten (2024). *Hälsa på lika villkor? Nationella folkhälsoenkäten (HÄLSA)*. Resultat för unga 16–29 år avseende psykisk ohälsa och sömnsvårigheter. - Välciterad: Thomas, R., Sanders, S., Doust, J., Beller, E., & Glasziou, P. (2015). Prevalence of attention-deficit/hyperactivity disorder: A systematic review and meta-analysis. *Pediatrics*, 135(4), e994–e1001. Bekräftar internationell stabil population prevalence trots ökande diagnoser. - Nya rön: Systematisk översikt (2023). *Trends in ADHD and autism spectrum disorder diagnoses across Nordic registers*. Sammanställning av registerstudier från Danmark, Finland, Sverige och Norge som visar konstant symtomnivå parallellt med ökande diagnoshastighet. - Praxis: Fattning.nu: [Barnperspektivet och iatrogen skada](/artiklar/barnperspektivet-iatrogen-skada).