Litteraturstudie · Idéhistorisk översikt · 14 min

Vad de svenska relationsböckerna säger, och var de tystnar

En genomgång av topplistorna hos Adlibris, Akademibokhandeln och Storytel: Hemligheten, Kärlek utan tjafs, Kärlekens fem språk, Gottman, Bäckmo, Fuckboy, Halva Malmö består av killar som har dumpat mig. Tre dominerande arketyper, anknytningens arkeologi, atmosfärens beteendeskifte, vardagens underhåll, och ett svart hål: ingen av dem skriver för mannen som vill äga sin del, möta tillbaka utan att kapitulera, och vid behov gå med värdighet. Vi fyller den luckan, försiktigt och med övningar.

Den här texten är en kartritning. Den är inte en recension, och den är inte en uppgörelse. Den vill bara visa vad som faktiskt ligger på de svenska bästsäljarlistorna när man slår upp kategorin "relationer" hos Adlibris, Akademibokhandeln och Storytel, och vad de böckerna förutsätter om sin läsare. Den utgår från en tidigare text på den här plattformen, [Hålla relationen vid liv, vad de tre dominerande dejtinglägren missar](/artiklar/halla-relationen-vid-liv), där vi tecknade tre paradigm: snäll-man-skolan, manosfären och den nya amerikanska atmosfär-coachningen. Den utgår också från [Dejting för vuxna män](/artiklar/dejting-for-vuxna-man) och [No More Mr. Nice Guy, en bok som lätt missförstås](/artiklar/no-more-mr-nice-guy). Här försöker vi göra något kompletterande: lägga de svenska storsäljarna på samma karta och se var de ligger, vad de gör bra, och var de tystnar. Vi gör det utan polemik. Författarna nedan har, med få undantag, skrivit anständiga böcker. Men ingen av dem skriver för det vi tror är vår nisch, mannen som vill äga sin del utan att ta på sig partnerns, stå kvar fritt eller gå med värdighet, och inte göra varken kapitulationen eller bitterheten till identitet.

Tre arketyper på den svenska bokmarknaden

När man läser igenom topplistorna framträder tre tydliga inriktningar, och de motsvarar nästan exakt de tre lägren vi beskrev i artikel 64. Den första: anknytningens arkeologi, gräv i bagaget, förstå dina sår, läk dem, så följer relationen efter. Den andra: atmosfärens beteendeskifte, sluta förhandla om känslor, ändra ditt beteende, så ändrar sig stämningen. Den tredje: vardagens underhåll, gör små mikro-insättningar varje dag, så klarar ni krisen när den kommer. Ovanpå detta lägger sig en fjärde, hybridartad genre: dejtingsamtidskritiken, ofta skriven av kvinnor och primärt läst av kvinnor, som dokumenterar utmattningen på den moderna marknaden. Vi går igenom dem i tur och ordning.

Anknytningens arkeologi: Hemligheten och Kärlek utan tjafs

Hemligheten av Dan Josefsson och Egil Linge är förmodligen den enskilt mest sålda svenska relationsboken under 2000-talet. Den populariserade John Bowlbys och Mary Ainsworths anknytningsteori för en svensk allmänhet och blev själva inkörsporten till hur svenskar i dag pratar om "trygg", "otrygg-undvikande" och "otrygg-ambivalent" anknytning. Boken har en stor förtjänst: den ger ord åt det som tidigare var luddigt. Den har också en blind fläck: den förutsätter att om båda parter förstår sina och varandras anknytningsmönster så löser sig friktionen. Den moderna efterföljaren Kärlek utan tjafs av Anneli Påmark och Carl Österberg, en samtida storsäljare hos både Akademibokhandeln och Storytel, ärver samma logik från Human Awareness-traditionen: hjärtintelligens, inre läkning, sårbarhet som väg fram. Vad ingen av böckerna nämner är vad som händer när sårbarheten ensidigt bärs av mannen, när han öppnar sig om och om igen utan att den andra parten gör motsvarande arbete, och när hans öppenhet börjar tas för given snarare än mötas. Sårbarhet utan symmetri blir över tid utmattning, och utmattning blir tystnad. Den vuxne mannen behöver lära sig att skilja mellan sårbarhet som bygger närhet och sårbarhet som bara läcker, och att sluta läcka även om böckerna säger att han ska fortsätta öppna sig.

Atmosfärens beteendeskifte: Kärlekens fem språk och Relatio-genren

Gary Chapmans Kärlekens fem språk har legat på de svenska topplistorna i över tjugo år. Den är en bok i den behavioristiska traditionen: lär dig partnerns "språk", bekräftande ord, kvalitetstid, gåvor, tjänster, fysisk beröring, och leverera kärlek på det sätt som faktiskt registreras hos den andra. Det är pragmatiskt, lättläst och i många fall direkt verksamt. Den moderna amerikanska efterföljaren, den vi i artikel 64 anonymiserade som "Functional Zone-genren" och som domineras av aktörer som Relatio och liknande online-coachning, radikaliserar samma logik: sluta förhandla, sluta processa, ändra atmosfären och låt attraktionen återvända av sig själv. Den har en pusselbit: den fångar vad Gottman-forskningen visat om hur stonewalling och kritik förgiftar parrelationen. Men den har också en mörk underton som vi varnade för i artikel 63 om Glover: när hela ansvaret för "atmosfären" läggs på mannen, när han ska sluta pressa, sluta fråga, sluta processa och bara "vara den han var när hon blev kär", då har vi i praktiken återskapat Nice Guy-syndromet med ny vokabulär. Mannen manövrerar sin personlighet för att blidka partnerns nervsystem. Det är inte mognad. Det är ny tapet på samma vägg.

Vardagens underhåll: Gottman och Bäckmo

John Gottmans Sju gyllene regler för en lycklig kärleksrelation är den internationella forskningstunga klassikern, och den som influerar i stort sett all svensk parterapi i dag, inklusive den svenska populariseraren Björn Bäckmo, vars Kärleken väntar är skriven helt i Gottman-traditionen. Här är fokus på "turn toward, not away", på det Gottman kallar bids, små inviter i vardagen som man antingen möter eller missar, och på de fyra ryttarna: kritik, förakt, försvar och stonewalling. Det är vacker, anständig, evidensbaserad litteratur, och den fungerar väl för det den är skriven för: två parter som båda vill rädda relationen och som behöver verktyg för att inte slita ner varandra i vardagen. Den blygsamma invändningen är att modellen förutsätter symmetri, att båda läser samma bok, gör samma övningar och tar samma ansvar för stämningen. När så inte är fallet, eller när bara den ena parten är villig att praktisera, räcker mikro-insättningar inte hela vägen, och då behöver mannen lägga något ovanpå Gottman snarare än att överge honom. Vad det "något" är återkommer vi till längre ner.

Dejtingens samtidskritik: Fuckboy och Halva Malmö

Vid sidan av parrelationsböckerna finns ett växande segment dejtingsamtidskritik. Cecilia Salamons Fuckboy och Amanda Romares skönlitterära men enormt debatterade Halva Malmö består av killar som har dumpat mig dominerar dejtingsegmentet i mediadebatten. Båda skildrar utmattningen på den moderna dejtingmarknaden, primärt ur ett kvinnligt perspektiv, och båda har, vilket sällan erkänns i recensionerna, i praktiken samma diagnos som vi ställer i [Resentimentets landskap](/artiklar/refrangen-en-mening-som-blir-sanning) och [Innan du blir vald](/artiklar/innan-du-blir-vald): något har kollapsat i hur unga män och unga kvinnor möter varandra, swipefunktionen är symptom snarare än orsak, och konsekvenserna bärs av båda könen i olika konfigurationer. Det är värdefulla böcker. De bidrar till samtalet. Men de är skrivna för en kvinnlig läsare, och de erbjuder ingenting för den unge mannen som vill förstå sin egen del av problemet utan att fastna i offerrollen. Den boken finns helt enkelt inte på de svenska topplistorna.

Det svarta hålet, och vår nisch

Sammantaget framträder en bild som vi tror många svenska män känner igen. Bokmarknaden vänder sig i första hand till kvinnor, eller till par i fredstid där båda parter är frivilligt närvarande i terapeutiska samtal och där grundpremissen är att relationen ska räddas. Det finns ingen svensk bästsäljare som osentimentalt och sakligt lär en man hur han: äger sin del av relationsproblemen utan att samtidigt ta på sig partnerns; står stadigt även när partnern inte gör motsvarande arbete; pausar relationen utan att kapitulera, ungefär i den anda som Esther Perel beskriver i sin bok om strukturerad separation; och, när det krävs, lämnar ett mönster eller en relation som blivit destruktivt, utan bitterhet och utan att göra det till identitet. Det är vår nisch. Vi konkurrerar inte med Hemligheten eller Kärleken väntar; vi kompletterar dem. Den vuxne mannen behöver alla tre lager, det emotionella arbetet med bagaget, det beteendemässiga skiftet i atmosfären, det vardagliga underhållet, plus ett fjärde som ingen annan svensk författare skriver fram tydligt: den maskulina agensen att se sin egen del klart, möta tillbaka utan att kapitulera, och vid behov gå med värdighet snarare än att stanna kvar i något som långsamt slipar ner båda parter.

Hur lagren samverkar, och en praktisk modell

Vi tror inte att de tre etablerade lagren är fel. Vi tror att de var för sig är otillräckliga. Den vuxna mannens praktik är att lägga dem ovanpå varandra, och sedan lägga vårt fjärde lager underst som ramverk. Konkret: anknytningens arkeologi (lager 1) ger dig ord för varför du reagerar som du gör, utan ord faller du tillbaka i reaktiva mönster du själv inte ser. Beteendeskiftet (lager 2) ger dig handfasta verktyg för att inte göra mer skada i dag, utan dem fortsätter du producera samma stämning som du säger dig vilja ändra. Vardagens underhåll (lager 3) bygger reserven som klarar krisen, utan den finns inget kapital att låna av när det stormar. Och under allt detta: en vuxen agens som inte är beroende av att partnern gör samma arbete (lager 4), utan den blir de tre andra lagren en form av outsourcad personlighet, där du står och väntar på att något i den andra ska vända. Det är inte ett nytt manus. Det är en arbetsdelning mellan fyra olika hantverk, och det fjärde är det som gör att du kan fortsätta vara hel även när relationen visar sig vara det mönster du till slut behöver gå ut ur.

Övningar, och hur du mäter att något händer

För att texten inte ska bli ännu en idéhistorisk översikt utan handfäste, här är fyra konkreta övningar och fyra sätt att mäta att de gör något. Vi rekommenderar att du gör dem i exakt den här ordningen, en per vecka, under en månad. Notera utfallet i en vanlig anteckningsbok, för dig själv, inte för någon annan att läsa.

Övning 1 (vecka 1, lager 1): Skriv ner tre situationer den senaste månaden där du reagerade kraftigare än situationen motiverade. För varje: vilken känsla låg under reaktionen, och vilket äldre mönster känner du igen den från? Mått: kan du om en vecka identifiera samma känsla i stunden, innan den blir reaktion? Räkna gångerna.

Övning 2 (vecka 2, lager 2): Välj ut tre vardagsbeteenden där du vet att du producerar dålig stämning, sucken vid disken, telefonen vid middagen, det irriterade tonfallet vid hämtning. Sluta göra dem. Inte tala om dem, inte förhandla om dem, bara sluta. Mått: räkna hur många gånger din partner kommenterar något i veckan, antalet ska sjunka utan att ni har talat om det.

Övning 3 (vecka 3, lager 3): Etablera en daglig sex-sekunders-ritual à la Gottman: ögonkontakt och en mening som bekräftar något du faktiskt uppskattar, varje morgon eller kväll. Mått: efter sju dagar, händer den utan att du behöver påminna dig själv? Om inte, fortsätt en vecka till.

Övning 4 (vecka 4, lager 4): Sätt dig en söndag och svara skriftligt på tre frågor. Vad i det här mönstret äger jag, konkret, inte abstrakt? Vad äger jag inte, oavsett hur ofta jag får höra att jag gör det? Och: om ingenting förändras hos den andra parten på sex månader, kan jag stå kvar med värdighet eller ska jag förbereda mig på att gå? Mått: kan du svara utan att svaret andas vare sig kapitulation eller bitterhet? Om inte, vänta en vecka och svara igen.

De här övningarna är inte terapi. De är hantverk. De ersätter ingenting av det som de tre etablerade lagren erbjuder. De lägger bara till det som ingen av dem säger högt: att den vuxne mannen är någon som mäter sig själv mot sin egen praktik, och som vet att alternativet att gå alltid finns kvar, vilket är det som gör att han kan stanna kvar fritt.

Slutsats

De svenska bästsäljarna, Hemligheten, Kärlek utan tjafs, Kärlekens fem språk, Gottman, Bäckmo, Fuckboy, Halva Malmö, är representanter för det goda, etablerade samtalet i Sverige. De är inte våra fiender. De är våra kollegor. Men de är skrivna under en tyst premiss: att båda parter är frivilligt närvarande, ungefär lika engagerade, och att lösningen ligger i mer närvaro, mer dialog, mer öppenhet. För många par stämmer den premissen, och för dem fungerar böckerna utmärkt. För den växande grupp svenska män som lever i en relation där symmetrin saknas, där ansträngningen ensidigt bärs, där öppenheten inte möts, där atmosfären inte vänder hur mycket han än bidrar, räcker den premissen inte. Den gruppen behöver allt det de etablerade böckerna säger och något mer: en vuxen agens som inte är beroende av att den andra parten gör samma arbete, friheten att stanna kvar fritt, och beredskapen att gå med värdighet om mönstret över tid visar sig vara just ett mönster. Det "något mer" är vår nisch, och vi kommer att fortsätta utveckla det. Tills någon annan skriver den svenska bästsäljaren som täcker även det fjärde lagret hoppas vi att den här plattformen kan göra tjänst som alternativ. Inte istället för Gottman. Bredvid honom.

Källor