# Utgivningsbeviset som sköld: när anklagelsen blir domen
> I augusti 2026 lanserar Cissi Wallin nyhetssajten Hon, med utgivningsbevis i ryggen och det uttalade syftet att namn- och bildpublicera män som dömts eller anklagats för brott mot kvinnor. Grundlagsskyddet finns där. Den medieetiska prövningen gör det inte. Samtidigt visar SOM-institutet att åsiktsklyftan mellan unga kvinnor och unga män är den största som uppmätts. Här är juridiken, siffrorna och frågan ingen vill ställa: vad händer med ett samhälle där misstron mot rättsstaten byggs in i infrastrukturen?
- URL: https://fattning.nu/artiklar/utgivningsbeviset-och-folkdomstolen
- Kategori: Juridik · Kritik
- Perspektiv: Juridik
- Författare: Anders Stenmark
- Publicerad: 2026-09-01
- Lästid: 24 min
- Språk: sv-SE
- Utgivare: Fattning.nu
Den 28 augusti 2026 rapporterar Dagens Media att journalisten Cissi Wallin startar nyhetssajten Hon. Tre dagar senare följer branschtidningen Journalisten upp. Sajten ska enligt uppgifterna namn- och bildpublicera män som dömts eller anklagats för brott mot kvinnor. Wallin blir själv ansvarig utgivare. Sajtens utgivningsbevis ska, med hennes egen formulering, skydda kvinnor som vill berätta om våldsamma män från att förtalsanmälas. Hon räknar med förtalsanmälningar mot sajten.

Bakgrunden är känd. Hösten 2017 namngav Wallin journalisten Fredrik Virtanen i sociala medier och anklagade honom för våldtäkt. Stockholms tingsrätt dömde henne i december 2019 för grovt förtal till villkorlig dom, dagsböter och 90 000 kronor i skadestånd. Svea hovrätt fastställde den fällande domen i oktober 2022, sänkte dagsböterna och höjde skadeståndet till 100 000 kronor. Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd i maj 2023. Domen står.

Det nya är inte en enskild publicering. Det nya är att arbetssättet systematiseras och förses med grundlagsskydd.

## Vad ett utgivningsbevis faktiskt är

Ett frivilligt utgivningsbevis söks hos Mediemyndigheten och ger en webbplats samma grundlagsskydd som en traditionell redaktion enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Det innebär tre saker av betydelse här. En ensam ansvarig utgivare bär det straffrättsliga ansvaret. Meddelarskydd gäller, alltså rätten att lämna uppgifter anonymt. Och yttrandefrihetsbrott, däribland förtal, prövas i en särskild ordning där Justitiekanslern är ensam åklagare och skuldfrågan avgörs av en jury.

Det sista ledet är det viktiga och det minst förstådda. Med utgivningsbevis kan en enskild inte längre väcka enskilt åtal för förtal på vanligt vis. Prövningen går via JK, som avgör om åtal ska väckas alls. Det är ett högt tröskelvärde. Skyddet är alltså inte bara materiellt utan processuellt: det gör det svårare att över huvud taget få saken prövad.

Men beviset är inget fribrev. I februari 2026 dömde Göteborgs tingsrätt den ansvarige utgivaren för sajten Dumpen för yttrandefrihetsbrottet grovt förtal. Kammarrätten i Stockholm slog i mars 2024 fast att dataskyddsförordningen kan bli tillämplig trots frivilligt utgivningsbevis. EU-domstolen prövade sommaren 2026 den så kallade Lexbase-frågan, och utredningen SOU 2024:75 ser över just grundlagsskyddet för databaser som publicerar uppgifter om lagöverträdelser. Rättsläget rör sig, och det rör sig i riktning mot mer integritetsskydd, inte mindre.

## Det som skiljer en redaktion från en plattform

Här ligger sakens kärna, och den är inte juridisk utan etisk. De etablerade mediehusen är anslutna till det frivilliga medieetiska systemet med Medieombudsmannen och Mediernas Etiknämnd. Det systemet är över hundra år gammalt och prövar publiceringar mot Publicitetsreglerna: allmänintresse, proportionalitet, personlig integritet, tidpunkt i rättsprocessen, den utpekades ställning.

Utgivningsbevis medför ingen anslutning dit. En sajt kan alltså ha hela grundlagens processuella skydd och samtidigt sakna varje etisk prövningsinstans. Det är inte en teknikalitet. Det är hela skillnaden mellan en redaktion och en publiceringsapparat.

Sveriges Radios interna riktlinje formulerar branschnormen kort: namnpublicering av misstänkta sker bara vid uppenbart allmänintresse. Medieombudsmannens praxis är i linje med det. I ett beslut i januari 2025 friades Norrländska Socialdemokraten för att ha namngett en brottsmisstänkt företagsprofil, men avvägningen gjordes: offentlig ställning, allmänintresse, processläge. Den avvägningen är själva arbetet. En plattform som skaffar utgivningsbevis för att slippa den har inte förbättrat journalistiken. Den har tagit bort bromsen.

## Oskuldspresumtionen är inte en formalitet för jurister

Europakonventionens artikel 6.2 slår fast att var och en ska betraktas som oskyldig till dess skulden lagligen fastställts. Formellt riktar sig regeln mot staten och rättsprocessen. Men den vilar på en insikt som är äldre än konventionen: att beviskrav finns därför att människor har fel om varandra, ofta, och ibland i god tro.

Förtalsbrottet i 5 kap. brottsbalken bygger på samma logik. Att peka ut någon som brottslig är straffbart om det inte fanns skälig grund och publiceringen inte var försvarlig. Sanningen i sig friar inte automatiskt. Försvarligheten prövas först.

Skillnaden mot en aktivistisk plattform kan ställas upp punkt för punkt. Rättsstaten arbetar med oskuldspresumtion; plattformen med varningsprincip, där anklagelsen i sig motiverar exponering. Rättsstaten har kontradiktorisk process med insyn och försvar; plattformen har ensidiga vittnesmål utan motförhör. Rättsstaten mäter ut påföljd genom en opartisk domstol med proportionalitetskrav; plattformen lämnar en permanent digital stämpel utan bortre gräns.

Det sista är det allvarligaste. En avtjänad påföljd tar slut. En friande dom raderar inte sökträffarna. Den digitala uthängningen saknar mekanism för frikännande, och därmed saknar den den egenskap som gör straff till rättvisa i stället för hämnd: att det tar slut.

## Frustrationen är verklig och ska inte avfärdas

Ingenting av detta betyder att initiativen uppstår ur ondska eller ur inbillning. De uppstår ur ett systemfel som är dokumenterat.

Sexualbrott och våld i nära relation är notoriskt svårutredda. Brås statistik över handlagda brott och handläggningsresultat i brottmålsprocessen visar år efter år att en låg andel anmälningar leder till personuppklaring. Brå har i rapport 2025:3 följt upp samtyckeslagens tillämpning sedan 2018. Bevisläget i ord-mot-ord-mål förändras inte av att lagen skärps.

Konsekvensen för den enskilda kvinnan som anmält och fått förundersökningen nedlagd är en upplevelse av att ingenting hände. Att bygga ett eget varningssystem är i det läget inte irrationellt. Det är en rationell reaktion på en institutionell brist. Den som vill kritisera metoden måste börja med att erkänna bristen, annars blir kritiken bara ett försvar av status quo.

Men en rationell reaktion kan ha destruktiva följder. Och lösningen på att domstolarna dömer för sällan kan inte vara att flytta domsrätten till en redaktion utan motpart.

## Frågan om organisering: hur skev är bilden egentligen?

En invändning som hörs i mansdebatten är att kvinnor idag är organiserade mot män på ett sätt som saknar motsvarighet åt andra hållet. Den invändningen förtjänar siffror i stället för känsla, och siffrorna ger en delvis annan bild än den vanliga.

Under metoo 2017 till 2019 kartlade forskaren Karin Hansson 77 branschspecifika upprop i Sverige med sammanlagt omkring 87 000 undertecknare. Det var inte hemliga sällskap. Det var offentliga namnlistor med krav på arbetsgivare, publicerade i dagspress. Kvinnojoursrörelsen är stor och etablerad: Unizon samlar över 140 jourer och redovisar närmare 200 000 stödkontakter under 2024, och Roks är den andra paraplyorganisationen. Verksamheten är delvis statsbidragsfinansierad via Socialstyrelsen. Jämförelsen med mansstödjande organisationer är inte jämn. MÄN är den största och är i grunden en normförändringsorganisation, inte en stödjour. Mansjouren Sverige är liten.

Så ja, asymmetrin i organisering och finansiering finns och den är dokumenterbar. Men den handlar till största delen om stödverksamhet för utsatta, inte om utpekande av enskilda män. Att blanda ihop de två är ett analytiskt fel som kostar trovärdighet.

Det som däremot är svårare att försvara är de slutna näten. Aftonbladet och Omni rapporterade 2018 om en sluten Facebookgrupp med omkring 21 000 medlemmar där enskilda män hängdes ut med namn och bild. SVT beskrev i februari 2025 en liknande grupp med närmare 40 000 medlemmar, och intervjuade en man som pekats ut. Där finns ingen ansvarig utgivare, ingen prövning, inget svaromål. Där finns 40 000 personer och ett foto.

Jämförelsen med den ensamme mannen som skriver argt i sitt kök är retoriskt frestande men den håller inte hela vägen. Den ensamme mannen skalar inte. Fyrtiotusen konton gör det. Skillnaden är inte moralisk, den är strukturell, och strukturer är det enda som får verkliga konsekvenser för verkliga liv.

## Vad grupperna heter och hur de fungerar

Det talas ofta svepande om "slutna varningsgrupper". Det är värt att vara konkret, eftersom fenomenet har en tydlig struktur.

Den första kategorin är fuckboy-grupperna. "FuckBoys Sverige" och regionala varianter uppmärksammades redan 2018 av Aftonbladet och Omni, då med omkring 21 000 medlemmar, och av SVT i februari 2025, då med närmare 40 000. Det uttalade syftet var att varna för potentiellt farliga män. I praktiken blev flera av dem forum där bilder och namn från dejtingappar postades för att efterfråga varningar, otrohetsrykten eller omdömen.

Den andra är det internationella konceptet "Are We Dating the Same Guy?", förkortat AWDTSG, som i Sverige också finns som "Dejtar vi samma kille?" med geografiska undergrupper. Kvinnor lägger upp skärmdumpar från Tinder eller Hinge för att kontrollera om mannen dejtar flera parallellt, är gift eller uppträder klandervärt. Konceptet har internationellt lett till flera uppmärksammade förtalsstämningar och till läckor av innehållet.

Den tredje är de allmänna och lokala varningsforumen: "Tjejer varnar tjejer", "Varning för män i" följt av ort eller län, och bredare tjejcommunityn där varningstrådar startas internt. Namnen är rörliga. Grupper byter namn, ställs i hemligt läge så att de inte syns vid sökning, eller stängs av Meta efter anmälningar, varpå nya uppstår under modifierade namn. När en grupp blir för stor eller för juridiskt exponerad flyttas de skarpaste listorna vidare till Telegram, Signal eller låsta Messenger-chattar. Insläppet kräver ofta röstmeddelande eller verifiering av att den sökande är kvinna.

Att redaktioner sällan skriver ut exakta gruppnamn har tre skäl: namnen ändras hela tiden, man vill inte driva trafik till pågående uthängningar, och grupperna är svåra att verifiera utifrån. Samlingsbegreppen döljer dock att detta inte är ett fåtal spontana trådar utan en infrastruktur.

## Juridiken i den slutna gruppen: ingen sköld alls

Här går en skiljelinje som är avgörande för hela texten. En sluten Facebook-grupp har inget utgivningsbevis. Grundlagsskyddet gäller alltså inte. I stället gäller vanlig straffrätt enligt brottsbalken och lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor, den så kallade BBS-lagen (1998:112).

För den enskilda medlemmen är ansvaret personligt. Förtal enligt 5 kap. 1 § brottsbalken består i att utpeka någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt, eller lämna en uppgift ägnad att utsätta personen för andras missaktning. Att gruppen är sluten spelar ingen roll. Spridning till tusentals medlemmar är juridiskt spridning till utomstående, inte ett privat samtal. Och sanningsfrågan är inte den avgörande: prövningen gäller om det var försvarligt att lämna uppgiften, och att varna en massgrupp på nätet bedöms i regel inte som försvarligt. Sker utpekandet med namn, bild och bostadsort och avser grova brott, kan det bedömas som grovt förtal enligt 5 kap. 2 §, med fängelse i upp till två år i straffskalan och betydande skadestånd.

Den som delar vidare, fyller på med identifierande uppgifter i kommentarsfältet eller skärmdumpar och sprider utanför gruppen kan självständigt dömas för förtal eller för medhjälp enligt 23 kap. 4 §. Delas känsliga bilder eller uppgifter om någons sexualliv eller hälsa utan samtycke kan det dessutom utgöra olaga integritetsintrång enligt 4 kap. 6 c §.

Administratörerna har ett dubbelt ansvar. Som användare svarar de för vad de själva skriver. Som tillhandahållare av en elektronisk anslagstavla, vilket en Facebook-grupp är, ska de enligt BBS-lagen hålla skälig uppsikt och skyndsamt ta bort meddelanden som uppenbart utgör bland annat olaga hot, hets mot folkgrupp, uppvigling eller olaga integritetsintrång. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet låter bli riskerar böter eller fängelse i högst sex månader, två år om brottet är grovt.

En viktig precisering: ärekränkningsbrotten, alltså förtal, omfattas inte av BBS-lagens borttagningsplikt. Men ansvaret kan ändå nå administratören via de allmänna medverkansreglerna. Många grupper har inläggsgodkännande påslaget. Den administratör som läser ett inlägg som utgör grovt förtal och trycker godkänn har möjliggjort publiceringen och kan åtalas för medhjälp eller som medgärningsman. Att låta ett förtalande inlägg ligga kvar efter att den uthängde begärt borttagning kan stärka bedömningen av uppsåt.

Processuellt är förtal som huvudregel ett målsägandebrott. Den uthängde får normalt driva målet själv genom enskilt åtal, om inte åklagare finner åtal påkallat ur allmän synpunkt, vilket främst sker i grova eller systematiska fall. Skadestånden i uppmärksammade digitala uthängningsmål har de senaste åren legat mellan 30 000 och 100 000 kronor, högre vid grova fall, utöver rättegångskostnader. Både författaren och medverkande kan bli solidariskt skadeståndsskyldiga.

Slutsatsen är obekväm åt båda håll. Den som hängs ut i en sluten grupp har ett rättsligt skydd på pappret som är starkare än många tror, men en processuell verklighet där han själv måste bekosta processen. Och den som postar i tron att gruppen är ett privat rum mellan väninnor har missförstått både lagen och plattformen. Det är just den kombinationen, ett skydd som finns men sällan används och ett ansvar som finns men sällan uppfattas, som gör att sortimentet av uthängningar kan växa utan att någon upplever att den gör något olagligt.

## Polariseringen är mätbar, och den accelererar

Det finns ett skäl att ta oron på allvar utöver enskilda rättsfall. Attitydgapet mellan unga kvinnor och unga män växer.

SOM-institutet och Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet visar i rapporten 2026:1 att könsskillnaderna i politiska åsikter är större än på mycket länge, och att brytpunkten ligger omkring 2016. Unga kvinnor rör sig åt vänster, unga män åt höger. Synen på jämställdhet som samhällsfråga skiljer sig kraftigt. Detta är inte ett svenskt fenomen. John Burn-Murdoch visade i Financial Times i januari 2024 att samma divergens uppstått i USA, Storbritannien, Sydkorea och Tyskland ungefär samtidigt. Alice Evans forskning om den globala könsdivergensen pekar åt samma håll.

Mekanismen som driver på är inte mystisk. Den består av tre led. Kollektiv misstänkliggörelse gör att män upplever en risk att pekas ut godtyckligt utan reell möjlighet att försvara sig, vilket föder defensivitet. Ekokamrarna gör att frågan om våld mot kvinnor reduceras till en strid mellan könskamp och rättssäkerhet där nyanserade röster tystnar först. Och till sist misstänkliggörs de legitima kraven: den som påminner om beviskrav avfärdas som förövarförsvarare, och den som påminner om utsattheten avfärdas som hysterisk.

Forskningen om trial by media och digital skambestraffning har beskrivit dynamiken i decennier. Den nordiska kriminologiska forskningen om virtual punishment visade redan 2016 hur medborgarjournalistik skapar parallell bestraffning utan rättslig prövning. Plattformarna har sedan dess blivit snabbare och räckvidden större.

## Vad detta gör med pojkarna

Den här sajten skriver mycket om pojkar, och det finns ett skäl att koppla ihop trådarna här.

En pojke som växer upp nu lär sig två saker parallellt. Han lär sig, med rätta, att våld mot kvinnor är oacceptabelt och att han har ett ansvar. Och han lär sig, av det offentliga samtalets form snarare än dess innehåll, att han tillhör en kategori som kan pekas ut och att kategoritillhörigheten i sig är belastande.

Det första är uppfostran. Det andra är något annat. Om han drar slutsatsen att han ändå kommer att bedömas som farlig oavsett vad han gör, har vi tagit bort själva incitamentet att göra rätt. Det är den mekanism som manosfären lever på, och den behöver ingen rekryterare. Den behöver bara en tillräckligt lång rad av upplevelser av att inte bli trodd.

Detta är inte ett argument mot att tala om mäns våld. Det är ett argument för att tala om det med precision. Beskriv handlingar, inte kategorier. Skilj den dömde från den anklagade, och den anklagade från alla andra.

## Vad som faktiskt skulle hjälpa

Kritik utan alternativ är bara gnäll. Fyra saker skulle minska trycket åt båda hållen.

Förbättra utredningarna. Det är den enda åtgärden som angriper orsaken. Fler specialiserade utredare, kortare handläggningstider, bättre bevissäkring i tidigt skede och kontaktförbud som faktiskt följs upp. Det som får kvinnor att bygga egna varningssystem är inte lagens ordalydelse utan erfarenheten av att ingenting händer.

Knyt ihop grundlagsskydd med etisk prövning. Om en aktör vill ha yttrandefrihetsgrundlagens processuella skydd är det rimligt att diskutera om inte anslutning till det medieetiska systemet borde följa med, eller åtminstone redovisas öppet. SOU 2024:75 rör vid frågan. Den bör drivas vidare.

Ge den uthängde en väg tillbaka. Rätten till radering och rätten till bemötande är inte förövarskydd. De är förutsättningen för att en felaktig uppgift ska kunna korrigeras över huvud taget.

Och sist: sluta acceptera att frågan bara har två sidor. Att kräva beviskrav är inte att förneka våld. Att beskriva utsatthet är inte att kräva folkdomstol. De flesta människor tycker båda sakerna samtidigt. Det är bara i debattens format de tvingas välja.

## Slutsats

Ett samhälle kan inte långsiktigt fungera om rättskipningen flyttar från domstolarna till plattformar som styrs av enskilda opinionsbildare. Det kan inte heller fungera om det ignorerar den desperation som får människor att bygga egna skyddsnät.

Den som vill försvara rättssäkerheten har därför en dubbel uppgift. Att säga nej till den digitala gapstocken, tydligt och utan ursäkter. Och att samtidigt ta ansvar för att det formella systemet levererar tillräckligt ofta för att alternativet ska framstå som onödigt. Bara den ena halvan räcker inte. Den som bara gör den första blir en försvarare av tystnad. Den som bara gör den andra bygger en apparat utan broms.

Fattning i den här frågan betyder att hålla båda tankarna samtidigt, även när ingen av lägren tackar en för det.

## Källor

- Nya rön: Journalisten: "Cissi Wallins nya sajt ska namnpublicera dömda män", 31 augusti 2026. (https://www.journalisten.se/nyheter/cissi-wallins-nya-sajt-ska-hanga-ut-valdsamma-man/)
- Nya rön: Dagens Media: "Cissi Wallin startar nyhetssajt för kvinnor, räknar med förtalsanmälningar", 28 augusti 2026. (https://www.dagensmedia.se/tidningar-och-tidskrifter/tidskrifter/cissi-wallin-startar-nyhetssajt-for-kvinnor-raknar-med-fortalsanmalningar/)
- Praxis: Svea hovrätt fastställer fällande dom för grovt förtal, 25 oktober 2022. HD meddelade inte prövningstillstånd 12 maj 2023. (https://www.dn.se/kultur/hovratten-faststaller-fallande-dom-mot-cissi-wallin/)
- Praxis: Göteborgs tingsrätt dömer sajten Dumpens ansvarige utgivare för yttrandefrihetsbrottet grovt förtal, februari 2026. (https://www.domstol.se/nyheter/2026/02/goteborgs-tingsratt-domer-dumpens-ansvarige-utgivare-for-yttrandefrihetsbrottet-grovt-fortal/)
- Praxis: Kammarrätten i Stockholm, mål 6027-23: GDPR kan bli tillämplig trots frivilligt utgivningsbevis, mars 2024. (https://www.domstol.se/kammarratten-i-stockholm/nyheter/2024/03/gdpr-kan-bli-tillamplig-trots-frivilligt-utgivningsbevis/)
- Lagstiftning: SOU 2024:75 "Personuppgifter och mediegrundlagarna". (https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2024/11/sou-202475/)
- Lagstiftning: Mediemyndigheten: utgivningsbevis och databaser, samt personuppgifter på nätet. (https://mediemyndigheten.se/ansokan-och-registrering/utgivningsbevis-och-databaser/)
- Praxis: Medieombudsmannen: det medieetiska systemet, Publicitetsreglerna och beslut om namngivning av brottsmisstänkt, januari 2025. (https://medieombudsmannen.se/beslut/norrlandska-socialdemokraten-frias-for-namngivning-av-brottsmisstankt-foretagsprofil/)
- Etablerad: Brå rapport 2025:3: "Samtyckeslagens tillämpning och konsekvenser". (https://bra.se/download/18.773bb1c7194d8520788136a2/1740561997214/2025_3_Samtyckeslagens%20till%C3%A4mpning%20och%20konsekvenser.pdf)
- Etablerad: Brå: "Handläggningsresultat i brottmålsprocessen 2024" och "Handlagda brott 2025". (https://bra.se/rapporter/arkiv/2025-05-15-handlaggningsresultat-i-brottmalsprocessen-2024)
- Välciterad: Hansson, K. (2020): "#metoo petitions in Sweden 2017-2019", DSV Stockholms universitet. 77 upprop, cirka 87 000 undertecknare. (https://metoo.blogs.dsv.su.se/files/2020/09/Lista-metoo-upprop-i-Sverige-2017-2019.pdf)
- Etablerad: Unizon: Verksamhetsberättelse 2024. Över 140 jourer, närmare 200 000 stödkontakter. (https://www.unizonjourer.se/media/3qcpufhe/vb2024_unizon.pdf)
- Nya rön: SVT: "Christopher, 36, hängdes ut i fuckboy-grupp", 23 februari 2025. Grupp med närmare 40 000 medlemmar. (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/christopher-36-hangdes-ut-i-fuckboy-grupp-fornedrad)
- Lagstiftning: Lag (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen). Uppsiktsplikt och skyldighet att ta bort meddelanden. (https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1998112-om-ansvar-for-elektroniska_sfs-1998-112/)
- Lagstiftning: Brottsbalken 5 kap. 1-2 §§ (förtal, grovt förtal), 4 kap. 6 c § (olaga integritetsintrång) och 23 kap. 4 § (medverkan). (https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/brottsbalk-1962700_sfs-1962-700/)
- Nya rön: Olsson, E. (2026): "Hur (o)lika tycker män och kvinnor? Könsskillnader i politiska åsikter över tid", Rapport 2026:1, Valforskningsprogrammet, Göteborgs universitet. (https://www.gu.se/sites/default/files/2026-06/R2026_1_rev15juni.pdf)
- Välciterad: Burn-Murdoch, J. (2024): "A new global gender divide is emerging", Financial Times, 26 januari 2024. (https://www.ft.com/content/29fd9b5c-2f35-41bf-9d4c-994db4e12998)
- Välciterad: "Stirring up virtual punishment: a case of citizen journalism, authenticity and shaming", Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention, 2016. (https://doi.org/10.1080/14043858.2016.1157940)