Juridik · Vårdnad · Barnets perspektiv · Juridisk genomgång · 12 min

Vad det kostar barnet när vi inte längre fattar varandra

Två vuxna som separerar fattar ett beslut om sina egna liv. Ett barn till samma två vuxna fattar inget beslut alls och får ändå räkningen i flera valutor: tid, ekonomi, lojalitet och den långa skuggan över sin egen kommande relationsförmåga. Det är en räkning som går att hålla nere om föräldrarna vet vad de faktiskt har att hantera, och som blir förödande när de inte vet det. Den här texten beskriver räkningen sakligt, post för post.

Jag tjänar inte mina pengar på att vara jurist och har inte titeln. Den här texten är inte juridisk rådgivning i ditt enskilda ärende. Den är en sammanfattning av vad svensk lag, svensk rättspraxis och svensk barnrättsforskning säger om vad separationen som händelse faktiskt kostar barnet, samt vad föräldrarna kan och inte kan göra åt det. För eget ärende ska du anlita en advokat. Den här texten ger dig kartan så att samtalet med advokaten blir kortare och billigare.

Serien har hittills handlat om de vuxnas relation. Den här texten ändrar perspektiv. Den utgår från barnet. Föräldrabalkens 6 kap. 2 a § säger att vid alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge ska barnets bästa vara avgörande. Det är en självklarhet i lagtext och en konstant förhandling i verkligheten. Att förstå hur den förhandlingen ser ut är förutsättningen för att stå rådig under den.

Den juridiska ramen, kortfattad och utan paragrafmur

Vårdnad i Sverige är, om inget annat avgörs av domstol, gemensam så snart föräldrarna är gifta vid barnets födelse eller har förklarat gemensam vårdnad efter den. Vid skilsmässa kvarstår gemensam vårdnad i normalfallet. Endast i särskilda situationer, främst vid våld, hot, missbruk eller djupgående och varaktig samarbetsoförmåga, beslutar tingsrätten om ensam vårdnad. Den senaste tioårsperioden visar i statistik från Domstolsverket att svenska domstolar fortsatt är försiktiga med ensam vårdnad till någondera föräldern.

Boende är en annan fråga. Här finns växelvis boende, som forskningen sedan 2010-talet behandlar mer nyanserat än under decennierna före, och stadigvarande boende hos den ene föräldern med umgänge för den andre. Umgänge är en rättighet för barnet och en skyldighet för föräldern, inte tvärtom. Detta är ett av de mest missförstådda fundamenten i föräldrabalken. När en förälder talar om "min umgängesrätt" är formuleringen omvänd. Det är barnet som har rätten att umgås med båda föräldrar. Skillnaden låter akademisk och har stor praktisk betydelse i rätten.

Underhållsbidrag och underhållsstöd är två olika ordningar. Underhållsbidrag avtalas mellan föräldrarna eller fastställs av domstol. Underhållsstöd betalas av Försäkringskassan när den underhållsskyldige inte betalar eller betalar för lite, och Försäkringskassan kräver i sin tur betalning av den underhållsskyldige. Reglerna ändrades 2016 och 2018. För aktuell beräkning, gå till Försäkringskassans räknesnurra, den är gratis och håller sig uppdaterad.

Vad forskningen säger om priset, utan att överdriva eller bagatellisera

Två svenska forskningstraditioner har dominerat fältet: Karolinska institutets pediatriska register­studier och Stockholms universitets longitudinella ungdomsstudier. Den ofta citerade Bergström-studien från 2015 (BMJ Open) jämförde barn till sammanboende föräldrar, barn i växelvis boende och barn i singel­förälderboende. Resultatet var att barn i växelvis boende mådde i genomsnitt något sämre än barn till sammanboende föräldrar men betydligt bättre än barn med ensamt boende hos en förälder. Det här är ett mönster som upprepats internationellt (Nielsen, Journal of Divorce and Remarriage, översikt 2018). Slutsatsen är inte att växelvis boende är universellt bäst. Slutsatsen är att kontakten med båda föräldrar är skyddande, och att svårigheten ligger i konfliktnivån mellan föräldrarna, inte i schemat.

Det är värt att stanna en stund vid den senare punkten. Det som skadar barn vid separation är inte separationen i sig. Det som skadar är den långvariga, exponerade föräldrakonflikten före, under och efter separationen. Studierna av Booth och Amato (Journal of Marriage and Family) från 2001 visade att barn till föräldrar som separerade ur ett högkonfliktäktenskap mådde på lång sikt bättre än barn till föräldrar som stannade kvar i samma konflikt. Barn till föräldrar som separerade ur ett lågkonfliktäktenskap mådde dock sämre än barn till föräldrar som stannade kvar i det. Det är en obekväm slutsats för bägge sidor i den moderna debatten. Den säger att separationen kan vara bästa möjliga beslut, och att den lika ofta är beslutet två trötta vuxna fattade för tidigt.

Lojalitetskonflikten, den dyraste posten på räkningen

Den tyngsta enskilda kostnaden för barnet är inte ekonomi, inte boendebyte, inte ens den enskilda saknaden av en förälder under en vecka. Det är lojalitetskonflikten. När föräldrarna talar illa om varandra inför barnet, eller bara antyder med ton och ansikte, sätts barnet i en omöjlig situation. Det älskar bägge sina föräldrar och ombeds genom konflikten att välja en av dem. Det går inte att välja. Barnet löser då dilemmat genom att splittra sig själv internt, vilket långsiktigt utvecklingspsykologisk forskning (Hetherington och Kelly, For Better or For Worse, 2002; Wallerstein och Lewis, The Unexpected Legacy of Divorce, 2000) beskrivit som en av de mest pålitligt skadliga upplevelserna vid en separation.

Det praktiskt råd som följer av forskningen är enkelt att formulera och svårt att leva: tala inte illa om barnets andra förälder, inte med ord, inte med tonfall, inte med suckar. Inte heller när du tycker att hon har förtjänat det. Inte heller när du är säker på att hon talar illa om dig. Att vägra delta i smutskastning är inte naivt och inte svaghet. Det är den enda strategi som långsiktigt skyddar barnet och därmed den enda strategi en rådig far rimligen kan välja. Skriv det på en lapp på badrumsspegeln om du måste. Det är det dyraste löfte du kan ge ditt barn.

Den ekonomiska räkningen, både synlig och osynlig

Den synliga ekonomiska räkningen är hanterbar och förutsägbar. Två hushåll kostar mer än ett. Boendet är ofta den största posten. För den som efter bodelning står utan bostad i Stockholm, Göteborg eller Malmö är situationen särskilt pressande, vilket är ett strukturellt problem som vår tilltänkta stiftelseform en dag ska försöka påverka.

Den osynliga räkningen är större. Den består av tid. Som umgängesförälder i ett varannan-veckas-schema ser du ditt barn ungefär 26 veckor om året. Av dessa 26 veckor är det realistiskt sett 6 till 8 där barnet faktiskt är vaket, hemma och tillgängligt för dig efter skola, träning och kompisar. Det är ungefär en åttondel av den tid en sammanboende förälder har. Det är inte ingenting. Det är inte heller mycket. Det är något du måste vara medveten om för att inte slösa bort den tiden i klagomål, organisatoriska överlämningar och försök att uppfostra i komprimerad form. Tiden räcker till en enda sak: att vara närvarande, lugn och nyfiken på det barn som faktiskt sitter mittemot dig.

Vad du kan göra i den juridiska processen, lugnt och utan onödigt slitage

Anlita advokat tidigt och välj med omsorg. En familjerättsadvokat med inriktning på samförvaltning kostar mindre i längden än en konfliktmaximerande advokat. Bedöm efter första mötet om advokaten talar om förlikning eller om hen primärt talar om att vinna. De som primärt talar om att vinna brinner ner en ekonomi och en barnrelation över tre år och har inget incitament att stoppa det.

Gå till samarbetssamtal hos familjerätten i din kommun. Det är gratis och konfidentiellt. Det är inte terapi, det är ett strukturerat förhandlingsrum med en professionell mellanhand som är van vid den här sortens samtal. Resultatet blir oftare än man tror en överenskommelse som båda kan leva med, och som är skriven på papper som domstolen senare bekräftar.

För en logg över överenskommelser, hämtningar, lämningar och avvikelser. Inte för att bygga upp ett rättegångsmaterial. För att slippa diskutera detaljerna i efterhand. En enkel kalender räcker. En socialsekreterare som vid en eventuell utredning ser en pappa som har haft full koll i ett år utan att skriva på dramatiskt sätt om det, läser den loggen som ett bevis på vuxenhet. En socialsekreterare som ser en pappa som inte kommer ihåg när han senast hämtade, läser samma frånvaro som något helt annat.

Acceptera att du kommer att behöva ge upp saker som juridiskt sett står på din sida, för att bibehålla samarbetsklimatet med barnets andra förälder. Det är inte feghet. Det är ett vuxet val. Det är ofta också bra juridisk strategi, eftersom den förälder som under en process visar samarbetsvilja vinner trovärdighet hos både socialtjänst och domstol. Det är inte rättvist. Det är ändå sant.

Nästa text i serien återvänder till makronivå. Johan Almer skriver om den grå skilsmässan, det som händer när barnen är utflugna och två vuxna upptäcker att de inte längre har något som binder dem samman förutom de möbler de en gång valde tillsammans.

Källor